Nytt år innebär nya möjligheter

Så är vi inne i 2021 och helt plötsligt har januari snart passerat. Nya aktiviteter av olika slag är under planering och en del av dem kommer så småningom att bli synliga här.

Nu skapar vi nya möjligheter!

I tomtenissens fotspår: Bakom kulisserna

Tack till alla er som följt julkalendern ”I tomtenissens fotspår”. Det blev ett juläventyr som tog fasta på några av alla de fina platser som finns i Korsnäs kommun – platser som invånarna själva gärna lyfter fram. Kanske dök det upp nån plats som du inte redan kände till?

Det har varit ett rent nöje att göra julkalendern men bakom kulisserna kunde det ibland vara minst lika intressant som den slutliga luckan/bilden. Vissa dagar stormade det så mycket att renen bara blåste omkull och vid ett tillfälle höll tomtenissen på att bokstavligen blåsa till sjöss. En annan dag ville varken tomte eller rekvisita hållas på plats, rekvisitan fick jagas i närliggande buskar och tomten föll ner gång på gång. Att se någon krypa på marken för att fota en ren i Lucia-klänning och med ljus i hornen, kan få vem som helst att undra om allt står rätt till, men det är sånt man får stå ut med då en julkalender ska fixas.

I senaste KorsnäsNytt hittar du en julbingobricka som du och din familj kan ta itu med under de lediga jul- och nyårsdagarna. Jag hoppas att du får njuta av en fin julhelg och jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!

I tomtenissens fotspår: Lucka 24

Det kunde verkligen inte ha blivit bättre. Snöflingorna singlade ner när tomtenissen drog upp dörren till hembygdsmuseet, julmusiken strömmade emot honom. Doften av julgröt, kanel och pepparkakor var slående, en liten gran med små lysande lampor stod i ett hörn, men det bästa av allt och det som han hade svårast att ta in, var att alla hans vänner stod där. Där stod de alla tre och väntade, Rudolfo, Snöyra och Julstjärna, alla med sina renar. Snöglitter visste knappt vart han skulle ta vägen, så glad var han. Han kramade dem alla i tur och ordning och undrade hur de i hela världen kunde vara här. – Det var enkelt, vi följde bara dina fotspår, svarade de i mun på varandra. – Flygen till våra platser var inställda, fortsatte Rudolfo, så då bestämde vi oss för att åka hit, och fira jul med dig istället. – Och vilka bus du har ställt till med, fnissade Julstjärna. Du skulle ha sett de förvånade minerna när barnen sett dina finurliga upptåg, skrattade Snöyra.

Snöglitter log, han fick precis den julafton han ville ha, precis som han önskat i flaskposten till tomten. Nu när han kände efter insåg han hur glad han var över att blivit skickad till Korsnäs kommun, han hade sett så mycket av byarna, han hade fått upptäcka och busa och han visste med säkerhet att han skulle besöka byarna igen, kanske redan till sommaren. Men nu, nu skulle han tillsammans med sina vänner fira en riktigt God Jul!

I tomtenissens fotspår: Lucka 23

Titta, en jättestor pulkbacke utropade Snöglitter. Renen Snörolf tittade oförstående på honom och tänkte att böckerna nog hade orsakat en mindre smäll. Snöglitter som var ivrig på att få åka pulka i snön hade redan rusat iväg och då Snörolf äntligen hittade honom satt den lilla tomtenissen på stentrappan utanför kyrkan och vred förtvivlat sin tomtemössa. Det var inte alls nån enorm pulkbacke han sett, det var den stora kyrkan som avtecknat sig i skyn. Inte nog med att det knappt fanns någon snö, Snöglitter saknade sina vänner och kände att han nästan hade hemlängtan. Tillsammans traskade tomtenissen och hans ren runt kyrkan, de stannade för att titta till fattiggubben en stund. Plötsligt märkte tomtenissen att Snörolf lagt ner en penna och några frukter, Snöglitter drog lite på munnen, han visste precis vad renen menade, han hade lekt den här leken förr.

Med några enkla pennstreck hade frukterna förvandlats och även om frukterna inte kunde ersätta hans vänner så kände han sig i alla fall lite gladare. Det var då han hörde ett svagt ljud, stämningsfull musik hördes en bit bort och tomtenissen blev ivrig på att se varifrån ljudet kom.

I tomtenissens fotspår: Lucka 22

Uppkrupen i en soffa satt tomtenissen och renen omgiven av en massa böcker. Snöglitter var så glad över att ha hittat ett bibliotek. Nu skulle han läsa på om kommunens byar och sen skulle han lätt kunna bevisa att han verkligen gjort sitt bästa för att lära känna Korsnäs kommun.

Plötsligt hördes det steg bakom bokhyllorna, tomtenissen och Snörolf fick bråttom att hitta ett gömställe. Vi gör så här, viskade tomtenissen och raskt hade han hoppat ner på golvet, dragit med sig ett par böcker som han nu staplade upp som ett fallfärdigt hus dit han kröp in. Stå riktigt stilla, väste han i mungipan till Snörolf. Renen stannade upp direkt och stod blickstilla. Familjen som just då gick förbi fönstret, stannade och pekade, för visst såg det julfint ut där renen stod och spanade rakt fram samtidigt som tomtenissen gömde sig i sin koja. Det var ungefär då som tomtenissen började känna att det kittlade i näsan, han kämpade emot allt vad han kunde, men utan större förvarning hördes ett svagt Attjo, och bokkojan föll ihop. Renen lyfte långsamt upp blicken för att kika sig omkring, tack och lov hade familjen redan hunnit iväg och inte uppfattat vad som hänt. Med hjälp av hornen fick Snörolf undan böckerna och fram kröp tomtenissen. Ingen av dem behövde säga något, med ett par snabba skutt var de ute på gården och det var då tomtenissen anade något vitt högt upp i himlen.

I tomtenissens fotspår: Lucka 21

Hur det gick i tävlingsracet kände Snöglitter att han inte ville diskutera. Idag var han istället inställd på att se om det fanns några snälla barn. Tomtepedia hade upplyst honom om att det fanns både dagis och skola i byn och den chansen kunde inte Snöglitter missa. Tomtenissen hade redan kvällen innan kikat in genom Kottebos fönster och sen försiktigt smugit sig in på dagis, nu låg han gömd i en låda med klossar. Eller låda och låda, egentligen hade han råkat bygga lite fel, och istället för att bygga ett stort slott, så hade han lyckats bygga in sig själv. Nu satt han där inne i sin klosskoja och funderade på hur han obemärkt skulle ta sig ut.

Som ni redan märkt så är Snöglitter en rätt så fiffig tomte och på något märkligt sätt lyckades han ta sig ut i samband med att alla barn rusade ut för att leka. Nu stod han istället och kikade in genom fönstret till en av skolklasserna. Eleverna verkade ha lite svårt att sitta stilla, jullovet var inte långt borta och koncentrationen på matteuppgifterna verkade totalt ha försvunnit. Snöglitter fick plötsligt syn på en massa vackra paket och fick bråttom att slinka in i skolan. Då han smög omkring bland julklapparna kunde han höra ljud från en klass, en lärare spelade gitarr medan eleverna sjöng den ena julsången efter den andra. Då barnen klämde i med ”Hej mitt vinterland” kände Snöglitter något vått på kinden, han torkade hastigt bort tåren, han var inte ledsen, han var bara så rörd över att de kunde sjunga så fint om just hans favoritplats.

I tomtenissens fotspår: Lucka 20

Snöglitter kände att det saknades något då han vaknade, det tog ett tag innan han kom på vad det var, men sen slog det honom, det var ju snön som saknades! Han som var van vid att pulsa fram genom djupa snödrivor, med istappar hängande i skägget, kunde nu obehindrat hoppa omkring, så länge han såg efter för de hala isfläckarna. Visst var det en lättnad att inte plumsa ner i snön så att bara tomteluvan stack fram, men nog skulle det ha varit kul att kunna staka sig fram med skidor eller åkt pulka. När Snöglitter gnuggat sömnen ur ögonen kunde han förvånat konstatera att ett tunt snötäcke faktiskt lagt sig på marken under natten. Medan han funderade på alla möjliga snöaktiviteter han snart skulle kunna roa sig med traskade han och renen fram längs skogsvägen, vägen övergick så småningom till en större byaväg och det var då något fångade Snöglitters uppmärksamhet.

Sisten dit är en julsill, skrek Snöglitter och så la han iväg med snabba fötter. Snörolf tittade sig omkring men fick sen upp farten och skuttade med lätthet förbi tomten och vann då han sprang in på arenan. Snöglitter ville inte ge sig i första taget, istället föreslog han en ny tävling, den här gången skulle de hoppa baklänges ett helt varv runt löpbanan. Säga vad man vill, men en ren som hoppar bakåt är kanske inte det mest smidiga som finns, men tomtenissen, han skuttade bakåt ungefär lika snabbt som han sprang framåt, så på en liten stund var han i mål. Tomtenissen som alltid tyckte om att vinna kände att han ville ordna ännu en tävling, snabbt riggade han upp en startskylt och ställde alla tävlande på startstrecket och sen var det bokstavligen bara att tuta och köra.

I tomtenissens fotspår: Lucka 19

Jodå, precis som alla andra får också tomtenissar skriva önskelistor, nu gällde det bara att komma på ett sätt att få fram önskelistan till tomten. Men han har ju telefon, kanske du tänker, jovisst, han skulle både kunna ringa till tomten och berätta sin önskelista, eller så kunde han bara skicka ett meddelande, men så göra man bara inte. Tomtenissen var såtillvida gammaldags och tyckte att önskelistor skulle skrivas på ett papper, annars kunde det lika gärna få vara.

Renen Snörolf och tomtenissen slog sina kloka huvuden ihop och funderade hur problemet skulle lösas. Renen, som var både klok och finurlig, kom plötsligt på hur de skulle gå tillväga. Den här gången skippade de den stora vägen, istället bar det av mellan trädstammarna och stenarna, in i en skog och ut genom en annan, förbi några sommarstugor och så vidare in i nästa skog. Vid kajkanten bromsade Snörolf in och Snöglitter kunde hoppa av. En penna och ett papper plockades fram och sen började han brevet: ”Kära tomten, Jag och Snörolf har nu färdats genom stora delar av Korsnäs kommun. Vi har sett massor och för tillfället befinner vi oss vid Storkorshamn, på väg mot Korsnäs kyrkby. Det ska faktiskt bli intressant att se vad vi hittar där. Om jag fick önska mig något, och det får jag ju, så skulle jag önska mig…”

Då Snöglitter skrivit klart, rullade han ihop pappret och petade ner det i en flaska. Nu var det bara att hoppas att vindarna skulle driva vågorna åt rätt håll, så att flaskposten skulle hinna fram till tomten i tid.

I tomtenissens fotspår: Lucka 18

Efter att ha färdats söderut började nu Snöglitter och Snörolf vända norrut igen. Julafton redan nästa vecka och Snöglitter började känna att han var i behov av lite mer julstämning. Högt ovanför trädtopparna skymtade några kvarnvingar och precis i det ögonblicket visste han vad han skulle göra. Snöglitter hoppade upp på renen Snörolf, grep tag om hornen och så bar det av. Den magiska och osynliga säcken kom än en gång till användning och med ett stort leende plockade Snöglitter fram allt han behövde. Nu skulle julstämningen höjas ytterligare.

Tadaa, tomtenissen tog ett steg bakåt och beundrade sitt mästerverk. De två kvarnarna hade pyntats med långa ljusslingor och glittriga paketband. Snöglitter tänkte på hur glada byinvånarna skulle bli när de fick syn på de juliga kvarnarna, de skulle förmodligen önska att de kommit på idén själva. Och i samma stund som han tänkte på byinvånarnas önskningar, insåg han att han själv glömt att skriva en önskelista!

I tomtenissens fotspår: Lucka 17

Det hade varit mörkt när Snöglitter och Snörolf hittade en sovplats och nu när de vaknade kunde de inte tro sina ögon. En lekpark med ett stort skepp, klätterställningar, gungor, sandlåda, helt enkelt ett paradis för små tomtenissar. Nu leker vi, ropade Snöglitter till renen och så sprang han iväg. Snöglitter klättrade högt upp, kikade fram bakom några plankor, hoppade ner för att igen klättra upp på ett annat ställe. Renen Snörolf var inte heller sen att ta efter, för den som inte sett när en ren rutschar så kan det enklast beskrivas som att det ser likadant ut som då en ko kanar ner och ja, då vet ni ungefär. Trots att både Snöglitter och Snörolf var så inne i leken så kom de ändå ihåg att huka sig ner för de som körde eller gick förbi.

Snöglitter hade nu fått syn på en övergiven leksakstraktor och passade på att köra upp en väg samtidigt som han plogade bort några märkliga hinder på vägen. Tänk vad förvånade barnen skulle bli när de såg Snöglitters plogade ”snöhög”!